hejafreja.blogg.se

Jag står framför något som jag aldrig gått igenom under min tid som Frejas matte. I morgon åker jag till Skåne och därefter vidare till Italien på tisdag. Jag ska vara borta i en vecka för att därefter mellanlanda i Skåne igen innan jag reser hem till Uppsala. Några dagar senare bilar mamma ner och med sig har hon då FREJA. Freja som jag kommer att vara ifrån mer än en vecka. Freja som jag aldrig är utan. Freja som jag haft i mitt sovrum varje natt under en lång, lång tid. Jag kommer att sakna henne. Jag är rädd att jag saknar henne för mycket och att jag oroar mig. Att det där dåliga samvetet jag brukar få när jag saknar någon väldigt mycket kommer fram. Typ: "Jag svek henne den där gången när jag gick hemifrån och hon trodde att vi skulle gå ut" eller "Jag har inte klappat henne och varit ute och lekt med henne tillräckligt och nu är jag utan henne och.. och.. och" 

Vi får se. Jag klarar mig nog och förhoppningsvis gör Freja också det. Hon ska bo hos min moster och hennes familj. Jag har skrivit en lista som jag ska överlämna i morgon. Viktig information från en väldigt viktig och engagerad matte. 

 

Jag kan härmed meddela att Freja befinner sig i en övergångsfas. Nu ska liten bli stor och övergången är inte vacker. Hon skäller på spöken, människor som hon tror är spöken, cementblandare, djur - ja, allt som rör sig och "hotar" henne och kanske också oss andra. 

 

Vi kämpar oss igenom det här och jag försöker att hantera problemen på ett bra sätt. Framför allt är jag glad att vi kan vara här och låta henne hanteras och inte hanteras av olika människor i olika miljöer på olika vis. I dag gick vi i skogen runt en skjutbana. Några skott lät riktigt högt och jag kunde se hur Freja reagerade men jag märkte inget obehag hos henne. Vi gick i alla fall vidare och jag pratade precis som vanligt med min kompis medan hennes hund sprang runt utan att ens höra skotten. 

Här kommer ett par bilder från fjällen. Att vandra i fjällen är otroligt, men att vandra med hund är snäppet bättre.