hejafreja.blogg.se

I dag har Freja lekt med Amber som är sju månader. Freja är fyra månader nu för övrigt, och skillnaden i storlek syns ju rätt tydligt.

Eftersom vi skall ställa ut dessa skönheter den 16 mars tränade vi även inför det. Jag och Freja behöver öva mest på hantering. Inte för att hon har något emot att någon, till exempel en domare, känner på henne och tittar på henne, utan för att hon tycker om det för mycket. Just tandkollen är JÄTTEVIKTIG att vi övar på. Inte bara inför utställningen utan också inför hälsokoller och annat.

Vi övade även gång och trav. Det gick felfritt, förutom när Marie skulle gå med Freja och Freja hoppade och bet. Vi skall också öva på ställning, det vill säga att Freja står fint för att domaren skall kunna inspektera henne på håll.

I dag är det som bekant alla hjärtans dag. Vi har firat med sushi, goda drycker och en banankaka som vi bakade. Efteråt gick Anton in i badrummet för att duscha. Efter en stund ropar han och jag hittar honom i badkaret, som en jättebebis i en badbalja. Inte för att han har en bebis kroppskonstitution då, utan för att han är lång.

Nåväl! Det jag egentligen skulle berätta var att Freja började gnälla inne i badrummet, så jag lyfte upp henne och doppade hennes tassar i vattnet. Genast blev hon lugn. Sedan provade jag igen och placerade ner hela henne i vattnet. Då såg hon nöjd ut! En jättebebis och en vattenhund i badkaret – vilken fröjd.

Det bådar gott att Freja är så orädd för vatten. Det är alltid kul att ha en hund som gillar att simma, förutom när den drar ner i alla kärr och små åar den kan hitta.

En liten uppdatering om vad som händer då!

Freja har verkligen gjort framsteg i allt vad koncentration och träningsvilja heter. Godiset går varmt och leversnittar är favoriten. Det är jag glad för! Det allra roligaste på jorden är däremot människor och då framför allt människobarn, men vi tränar på att hon, vid varje tillfälle något intressant och eggande dyker upp, skall komma till mig för att få godis. Det går bra. Freja är så koncentrerad på mig under promenaderna att jag ibland får ge ett kommando för att hon skall få gå fri. Kommandot jag använder är "nu går vi".

En annan grej vi övat på några gånger är att hoppa upp på parkbänkar (oftast inte jag, utan Freja förstås). Numera hoppar hon upp på alla parkbänkar hon kommer i närheten av och väntar på godis.

Sökträningen är trots allt det allra roligaste. Jag kastar i väg godis i snön och vi gömmer leksaker medan hon får vänta någonstans. Då är lilla Freja eld och lågor – det är så roligt att se!

I övrigt har vi skurit ner på långa promenader och för mycket spring när hon är lös. Numera får hon inte vara alltför mycket lös över huvud taget, eftersom omvärlden blivit alldeles för intressant för hennes eget bästa. Det finns en hel del hundrädda och hundarga personer och sådana möten är aldrig roliga, även om jag som hundägare inte kan låta bli att bli irriterad på sådana människor. De kan emellertid inte rå för sina rädslor och det måste jag respektera. Som tur är har vi inte träffat några sådana än.

Att inte stressa ut henne totalt är orsaken till att vi tar det lugnare. Jag tycker att hon blivit lättare att ha att göra med, vilket kan låta motsägelsefullt. Koppelträningen är bland det viktigaste vi håller på med just nu, men det ligger i dessa hundars natur att driva framåt så jag försöker att tygla henne så gott det går.

Återigen har jag haft ett långt uppehåll i bloggverksamheten. Detta är tråkigt framför allt därför att jag har dåligt minne och svårligen kan komma ihåg vad jag gjorde för bara en vecka sedan.

Jag har nu flyttat in i min lägenhet som är hela 39 kvadratmeter. Det är ingen studentlägenhet, inget korridorsrum, inte ett rum i en lägenhet – det är ett riktigt hem! Jag trivs redan så himla bra med planlösningen, takhöjden (det är ett fyrtiotalshus med högt i tak. Dessvärre betyder det att många skåp och luckor är placerat väääldigt långt upp. Jag skall helt seriöst skaffa stege.) och läget. Jag tycker mig märka att Freja trivs lika bra med ett 20 kvadratmeter större hem. Det är för henne så obegripligt stort att hon tror att vardagsrummet är en rastgård.

Turligt nog bor jag bara några hundra meter från Uppsalas största centrala skog. Första dagen vi gick där träffade vi på en kvinna och hennes welsh corgi- tik på elva månader. Vi pratade länge och hundarna lekte jättefint tillsammans. Nu är jag med i Kåbo hundvänner – en grupp människor som brukar gå ut med hundarna tillsammans!

I går begav vi oss återigen in i skogen för att träffa på Marie och hennes aussietik Amber som är tre månader äldre än Freja och mycket, mycket större. Amber är också en red merle men hon är mycket mörkare och kallare i färgen än vad Freja är just nu. Hundarna lekte i alla fall jättebra men mycket våldsammare än Freja och corgin gjorde. De är ju aussies trots allt!