Att resa med en åttamånaders aussievalp som är galen och stark - tja, det gick alldeles utmärkt! Tygburen användes på sträckan Lund - Sthlm eftersom det var flera hundar i kupén. Freja kan inte riktigt slappna av när det är så stimmigt, såvida hon inte lägger sig i sin bur. Underbart. Jag kunde alltså både lyssna på musik och sova utan att oroa mig för att hon skulle springa bort. Dessutom var hon tyst som en mus. Sov mestadels. Sträckan Sthlm - Uppsala satt vi i en sådan där liten glaskupé, med fyra sitsar. Det var jag, Freja, två barn med katt samt en kille med en blandras. Schäfer, rottis och en tredje ras som jag inte kommer ihåg. Han var faktiskt riktigt snäll. Freja fick inte plats på golvet för all packning (inte min - deras) samt jättehunden, så hon fick sitta i mitt knä. Det gjorde hon så snällt medan den andra hunden åt hamburgare och katten fick komma ut ur sin bur. Den lilla flickan satt dessutom och klappade på Freja flera gånger. Jag är väldigt imponerad.
Bussresan från centralen och hem gick också som en dans. Det enda problem jag har hade under resan var packningen. Jag hade alltså en stor bag på närmare 20 kg på ryggen, en tygbur med en tung ryggsäck i, samt en hund som kan vara något bångstyrig på folktäta platser. Ni förstår kanske vad jag hade att tampas med. Stackars Freja drar ju ibland så att hon håller på att kvävas. Man kan tycka att hon borde koppla dragandet till kvävandet men det verkar inte så. Hon gjorde dessutom ifrån sig mitt på perrongen vilket inte var jättelägligt, men jag plockade snällt upp det och gick vidare. Vilken hjälte jag är. Jag måste berömma mig själv.
Jag vill också uppmärksamma er på att vi avklarat fyra tågresor under en tidsperiod på elva dagar. Två tog ungefär fyra timmar och två tog fem och en halv. Vi har också åkt bil och buss utan svårigheter. Snacka om bra miljöträning. Lekt med andra hundar har vi också gjort. Kungspudeln Hassan och Freja bodde alltså ihop i sju dagar. De lekte fint förutom en gång när de faktiskt rök ihop ordentligt. Naturligtvis bråkade de över ett ben. Jag fick formligen dra Freja ur bråket. Den bruden lägger sig inte.
Freja lekte också med den franska bulldoggen Hugo som är lika gammal som henne. Jag ska visa er bilder sedan. Han ser underbar ut, Hugo. En riktigt liten, tjock och stark liten knutte.
Vi är nu hemma. Jag ska städa som en galning eftersom mamma och gänget kommer hit sent i kväll efter att ha bilat från Luleå. Två barn, tre vuxna och en hund ska sova här i natt. Jag längtar inte.
I går natt kom jag hem från Sundsvall. Vi skulle ha varit hemma vid åttatiden men då vi missade vårt tåg fick vi ta ett som gick senare. Tåget var framme i Uppsala 00.21. Vid 01.00 var vi hemma. Jag och min trötta hund. På tåget Sundsvall - Gävle gick allt jättebra. Ett par snorungar (ursäkta) framför oss tappade dock ett helt Pringlesrör mitt framför Frejas nos. Snacka om störselmoment. Nå, vi klarade av det och Freja satt eller låg mest ner. Hon åt också på några ben. På det andra tåget Gävle - Uppsala var det andra bullar. Freja satt och gnällde utan avbrott och jag märkte snabbt att det inte handlade om okynnesgnäll. När jag tog tag i henne och sa till började hon inte bitas och kampa som hon annars gör. Nej, istället såg hon olycklig ut, som om hon verkligen hade det jobbigt. Jag höll henne hårt i famnen och andades på hennes nacke så att hon skulle somna. Ganska snabbt föll hon in i djup sömn. När vi var framme fick jag nästan inte upp henne.
Vi gick från stationen. Jag tror det tog en tjugo minuter. Kanske en kvart bara. Freja drack som en galning för att sedan somna. Jag kände direkt när vi var framme i Uppsala att jag hellre hade stannat i Sundsvall, i naturen med det vackra vädret. Istället gick jag på betongen och upp till mitt hus och byggarbetsplatsen precis bredvid. Jag tänkte att Freja inte ska behöva vara här mer. Det är bra att vi tar tåget till Lund i morgon. Ja, så länge vi klarar resan på fem och en halv timmar. Snälla Gud, låt oss få en behaglig resa. Vi ska byta i Stockholm i rustrafiken. Även där tycker jag synd om Freja. Jag måste dock tänka rationellt. Bättre miljöträning kan man inte få som valp och man kan aldrig få för mycket av det. Huvudsaken är att lilla valpen får springa av sig ordentligt och arbeta med något konkret mellan varven. När vi kommer fram till mina farföräldrars vita stenhus ska jag släppa Freja på tomten, som är inhägnad, så att hon får bekanta sig med den skånska floran. Jag tror att hon kommer att gå ihop med kungspudelhannen Hassan. Han är kastrerad och sju år; det borde gå bra.
Helgen i Sundsvall var i alla fall magisk. Bara att träffa alla syskonen var härligt, men vi gjorde så roliga saker därtill. Sök i däckhögar och bland cement och andra stenar, läskiga mörka utrymmen, sök i skogen, lite lydnadsträning (mest lek och passivitetsträning för vår del dock) och spårträning. Allt var så himla roligt och hundarna var helt OUTSTANDING som man säger i Amerikat. Det fanns arbetsvilja och nyfikenhet hos varenda en. Fokuserade var de också. De kommer att bli stjärnor hela högen, tror jag. Jag längtar till MH:t i höst. Det ska bli väldigt spännande och ett avgörande moment i den meningen att om hundarna presterar bra kommer det kanske bli ännu en kull.
I dag vilar jag och Freja. Jag är så trött att jag knappt orkar att börja packa väskan igen. Vi borde nog ta en ordentlig promenad innan tåget går i morgon. Om vi går in i stadsskogen kommer jag kanske inte att hitta tillbaka igen, så för lång får den inte bli. Vi kanske ska gå upp i ottan för att vara riktigt säkra på att vi hinner. Nu uttrycker jag mig på ett sådant sätt att det verkar som om jag ger Freja mänskliga egenskaper; förmågan att tänka och planera vilket hon naturligtvis inte kan. Missförstå mig rätt - jag vet att hon "bara" är en hund, men hon är ändå min bästa och närmsta vän.
Jag har groomat Freja för första gången sedan.. Ja, jag har aldrig groomat henne så här ordentligt. Jag använde underullsborste och en vanlig karda. Duschade gjorde hon först. Nu är hon så fin, och jag inbillar mig att det blir svalare för henne med mindre underull. Hon har rätt mycket päls ändå, min lilla collie. Eller aussie. Nästan samma.
I dag ska vi åka tåg till Sundsvall och träffa kullsyskonen. Jag ska få bo hos Suzan hela helgen vilket är skönt. Det hade blivit rätt jobbigt transportmässigt annars.
Det jag tänker på mycket nu är huruvida jag kommer att ha möjlighet att ha bil nästa termin. Det är några saker som måste klaffa. För att kunna ha bil måste jag ha ett jobb, och för att kunna ha ett jobb måste jag ha hundvakt. Antingen får hon vara hos en dagmatte eller daghusse eller ett hunddagis. Jag skulle föredra att en "privatperson" tog hand om henne. Någon hundvan och aussiefantast, helst. Att ha bil skulle underlätta så mycket. Först och främst för att kunna spåra i skogen med ett gäng, men också för att kunna ta mig iväg till tävlingar i området. Bara att kunna ta bilen till klubben skulle underlätta. Att handla på stormarknader vore inte dåligt det heller.
Tentan är i alla fall skriven och nu har vi sommarlov. Juli månad jobbar jag i Luleå och då får mamma eller moster vara in charge över mitt lilla bustroll. Det ska bli roligt att se hur de klarar det. Och skönt för mig, förstås, att vara lite friare. Det kommer bli en härlig sommar. Första sommaren med min alldeles egna hund, förutom Lucy då. Lucy har dock varit hela familjens hund. Ja, och så Tjappo. Honom hade vi i och för sig inte så länge men han var en fantastisk kille på många sätt, förutom när han morrade på barn och kissade inomhus. Han hade haft ett jobbigt liv innan.
Den elfte åker vi tåg igen, till Lund. Också det ska bli fantastiskt. Freja ska få träffa pudeln Hassan och den franska bulldoggen Hugo. Jag tror att de kommer att ha kul tillsammans förutsatt att de går ihop bra. Jag längtar så mycket och jag älskar att kunna resa med Freja, även om jag tror att tågresorna kommer att vara ansträngande. Både tågvana och bilvana kommer på köpet. Ja, oj vad jag längtar.
Om kameraladdaren hinner laddas upp ordentligt ska jag ta med mig kameran till Sundsvall. Jag måste se till att använda den också. Det är verkligen dags.
Nu ska jag packa det sista. Jag skriver efter helgen. Glad sommar!
Här ligger jag utslagen på sängen. Freja vilar också, efter att ha gått runt och vält omkull kaffetermosar och undersökt skrivaren, bitit hål i mattan med mera. Hon är väldigt lugn i övrigt nu om dagarna vilket är tur, eftersom jag har haft så mycket att plugga. På måndag är tentan.
Freja har verkligen gjort framsteg. Sista valpkurstillfället gick som en dans. Hon väntade lugnt och tyst i stugan medan vi lade spår och vallade för uppletning. Sedan tog jag ut henne och hon var som en helt annan hund än den hon brukar vara på kursen. Hon spårade ett tjugo meter långt spår och jag tror aldrig hon är så fokuserad som när hon få använda nosen. Hon kunde utan problem sitta bredvid mig när jag pratade med de andra kursarna och jag var bara så glad.
Det går också väldigt bra med att ha henne lös. På kvällarna brukar hon få gå med kopplet släpande, och hon älskar att apportera pinnar av alla de slag. Jag har köpt lydnadsboken "Med sikte på 10:an" så i sommar ska både matte och valp få lära sig ett och annat. Jag tror dock egentligen att spår och uppletande är Frejas grej, men jag ska inte bestämma mig för något innan vi gett lydnaden en chans. Hon är så duktig, min tjej.
Miljoträningen har också gett resultat. Nu på senaste har vi inte varit nere på stan så mycket, men här om dagen gick vi ner i rusningstrafiken. Vi stod på ett ställe där cyklar och gående passerade på löpande band, och Freja bara satte sig ner bredvid mig, eller på mina fötter, och betrakade omvärlden. Ja, det är verkligen skönt att se att hon gör framsteg.
