hejafreja.blogg.se

I dag har jag haft att göra med en bångstyrig valp! Alltid när jag är under tidspress tycks hon göra allt för att irritera mig. Utöver det är Freja det finaste jag vet (förutom möjligen Anton) och det går väldigt fort att lära henne tricks. Otroligt fort! Vi övar mest på småsaker för att hon skall komma in i tänket.

I dag insåg jag det: det är dags att börja träna Freja mer mentalt. Jag menar inte att vi ska kicka igång vardagslydnaden med full hastighet utan att vi mer och mer skall utmana och utmatta Frejas hjärnkontor. Insikten har vuxit fram under de senaste dagarna när jag märkt att hon blivit mer och mer busig och velat ge sig ut på egna strapatser när vi promenerat.

Först trodde jag att det var mer motion hon behövde, men jag insåg snabbt att den motion hon får räcker gott och väl för en snart 13 veckor gammal valp (som inte är en trött bulldogg utan en brukshund med mycket energi redan som valp). Därför började jag i dag med en lätt sökövning, som gick sådär, samt lite targetträning med hennes nos mot min hand. Jag tycker mig märka att intresset för att lära har ökat och det tycker jag är jättekul! Här om dagen gick hon helt på eget initiativ fot med blicken fast riktad upp mot mig. I dag har vi också på riktigt kommit igång med koppelträningen. Jag vill inte vara med om någon överansträngd hals på lilltjejen!

Vår största utmaning just nu är att få bort hoppandet samt att på något sätt få bukt med människointresset. Jag tycker att Freja blir alldeles för stressad och upphetsad när vi möter människor ute på våra promenader, och vissa är dumma (förlåt, jag låter som en galen valpmatte) nog att börja prata med Freja samtidigt som jag försöker ropa tlllbaka henne till mig. Detta skapar ett ännu större intresse och en helt ofattbar (för mig åtminstone) lust hos Freja att hoppa och våldsamt hälsa på allt som rör sig. Jag inser att jag måste vara långt mycket roligare och en starkare ledare när vi kommer i närheten av andra, och det jobbar jag på varje dag!

Det är viktigt för mig att låta Freja vara lös så mycket som möjligt men det ställer som jag nämnde högre och högre krav på mig! Samtidigt är koppelträningen bland det viktigaste vi håller på med eftersom jag anser att det är något man skall träna på ett tidigt stadie. Däremot är det lättare att träna en valp som Freja när den redan gjort av med en del energi!

En annan fantastisk sak är att jag har fått en ny lägenhet! Den ligger alldeles intill en av Uppsalas största skogar men också nära stan och där jag kommer att plugga. Anton kommer förstås att bo med oss en del för att Freja skall lämnas ensam så lite som möjligt. Mitt och Frejas flyttlass går redan sista januari och jag kan inte vara lyckligare över detta! Nu har jag en jättefin lägenhet att bo i under all den tid jag bor i Uppsala och det känns superviktigt och tryggt nu när jag har lilla Freja som sambo.

Freja trivs inte superbra i Antons famn. Än. På den andra bilden vädjar hon till mig ju!

Nej, nu är det allt på tiden att jag skriver några rader här. Mycket har hänt sedan sist; vi har flugit, åkt tåg, buss, promenerat i skogen, bott i två nya hem, hälsat på nya människor, bytt foder – ja, det är vad jag kommer på nu i alla fall!

Jag är "between homes" vilket innebär att jag bor med Anton och kommer att göra det en tid framöver. Här huserar vi på 19 härliga kvadratmeter men Freja har nog aldrig trivts så bra någonstans förut! Vi har med hjälp av ett ihopvikt torkställ avdelat en liten del av lägenheten där Freja har sin säng (en i nuläget något stor biabädd), leksaker samt vattenskål. När hon biter oss väl mycket samt när vi sover får hon vara i sin lilla vrå. Det går jättebra och att kunna "stänga in" henne är ovärderligt för att kunna avbryta vissa oönskade beteenden.

Vi har satt i system att gå en längre promenad varje dag för att Freja skall få sin nyfikenhet stillad samt få springa eller gå av sig ordentligt. Detta resulterar i en lugn valp. Får hon inte göra detta har hon svårt att finna ro och ger sig dessutom gärna på våra kläder och händer med sina sylvassa tänder. Ja, helt okontrollerat alltså. Freja bits allt som oftast men ibland blir det för mycket och med mer kraft än annars.

Annars går det bra. Jag har lugnat ner mig lite när det gäller träningen och vi sysslar nu med det mest elementära såsom inkallning, kontakt, passivitet, innebörden av ordet "nej" samt anti-bit-träning. Jag skall prova med något godare än foder och leverbitar nästa gång vi tränar för att kanske framkalla mer entusiasm hos Freja.

Så är 2012 över. När jag tittar på dessa siffror kan jag inte låta bli att reflektera över hur fort tiden tycks gå. Nå, det var inte det jag hade tänkt skriva om. Nej, nu skall det handla om Freja och hennes nyårsafton.

Vi har varit ute under dagen och ju senare på eftermiddagen det blev, desto fler raketer hörde vi. Freja reagerade inte alls förutom möjligen att hon tycktes lite splittrad när jag släppte lös henne på gården. Några inkallningar hörde hon inte och hon höll sig inte nära mig på det sätt hon brukar. Dessutom verkade hon motsägelsefullt nog inte vilja gå in varje gång vi hade gått klart.

Så hur gick tolvslaget då? Helt problemfritt. Freja låg och sov på mitt rum där jag hade dragit ner rullgardinen och satt på klockradion på ganska hög volym. Det här huset ligger precis invid den frusna älven och i stan skjuts det alltid många raketer; för att inte tala om pyroteknikernas show som jämt äger rum vid en av hamnarna vid midnatt. Av dessa anledningar oroade jag mig naturligtvis över Frejas små öron, men det behövde jag knappast. Vi gick till och med ut på en kissrunda efter tolvslaget.