Fantastiska saker
I dag insåg jag det: det är dags att börja träna Freja mer mentalt. Jag menar inte att vi ska kicka igång vardagslydnaden med full hastighet utan att vi mer och mer skall utmana och utmatta Frejas hjärnkontor. Insikten har vuxit fram under de senaste dagarna när jag märkt att hon blivit mer och mer busig och velat ge sig ut på egna strapatser när vi promenerat.
Först trodde jag att det var mer motion hon behövde, men jag insåg snabbt att den motion hon får räcker gott och väl för en snart 13 veckor gammal valp (som inte är en trött bulldogg utan en brukshund med mycket energi redan som valp). Därför började jag i dag med en lätt sökövning, som gick sådär, samt lite targetträning med hennes nos mot min hand. Jag tycker mig märka att intresset för att lära har ökat och det tycker jag är jättekul! Här om dagen gick hon helt på eget initiativ fot med blicken fast riktad upp mot mig. I dag har vi också på riktigt kommit igång med koppelträningen. Jag vill inte vara med om någon överansträngd hals på lilltjejen!
Vår största utmaning just nu är att få bort hoppandet samt att på något sätt få bukt med människointresset. Jag tycker att Freja blir alldeles för stressad och upphetsad när vi möter människor ute på våra promenader, och vissa är dumma (förlåt, jag låter som en galen valpmatte) nog att börja prata med Freja samtidigt som jag försöker ropa tlllbaka henne till mig. Detta skapar ett ännu större intresse och en helt ofattbar (för mig åtminstone) lust hos Freja att hoppa och våldsamt hälsa på allt som rör sig. Jag inser att jag måste vara långt mycket roligare och en starkare ledare när vi kommer i närheten av andra, och det jobbar jag på varje dag!
Det är viktigt för mig att låta Freja vara lös så mycket som möjligt men det ställer som jag nämnde högre och högre krav på mig! Samtidigt är koppelträningen bland det viktigaste vi håller på med eftersom jag anser att det är något man skall träna på ett tidigt stadie. Däremot är det lättare att träna en valp som Freja när den redan gjort av med en del energi!
En annan fantastisk sak är att jag har fått en ny lägenhet! Den ligger alldeles intill en av Uppsalas största skogar men också nära stan och där jag kommer att plugga. Anton kommer förstås att bo med oss en del för att Freja skall lämnas ensam så lite som möjligt. Mitt och Frejas flyttlass går redan sista januari och jag kan inte vara lyckligare över detta! Nu har jag en jättefin lägenhet att bo i under all den tid jag bor i Uppsala och det känns superviktigt och tryggt nu när jag har lilla Freja som sambo.