What the hell – vi kör igen!
Kategori: Allmänt
Tack Marie för att du påminde mig om att jag har en blogg. Jag skall bestämt börja skriva igen; det finns bara fördelar med att dokumentera allt som går att dokumentera.
Vi har gått in i april 2015. Jag har "hyposensibiliserat" freja sedan november 2014 och har ännu inte sett något resultat. Jag vägrar försöka sänka kortisondosen igen förrän om några månader. Den här hunden har lidit nog, så ytterligare experiment får vänta. Samma sak gäller födoämnesallergin och eventuella "provokationer" jag skall genomföra. Freja äter nu ett "helallergifoder". Ett alternativ vore att ge henne ett foder innehållande två eller tre födoämnen hon tål, till exempel kyckling och ris. För att fastställa vad det är hon reagerar på måste jag prova mig fram genom att, till exempel, ge henne kyckling i tre veckor och se om hon mår sämre eller inte reagerar alls. Jag drar mig för att göra detta, som jag skrev, för att jag inte vill utsätta henne för mer klåda och sår.
"Mer" skriver jag, men i själva verket tror jag inte att Freja lider av någon klåda att tala om numera. Hon har visserligen lite sår på magen av och till, men hon verkar oftast oberörd av det. Jag vet att det är kortisonet som gör hennes liv drägligt och jag är tacksam för det.
Övrig behandling ser ut som följer:
Jag ser till att schamponera Freja med klorhexidinschampo någon dag i veckan. Oftare om hon har sår. Jag punktmarkerar även enstaka sår med klorhexidin på rondell. Förutom det smörjer jag ibland in en eller två av hennes spenar med babysalva eftersom de gärna blir inverterade vilket kan leda till obehag. Ibland sprayar jag lite balsam i pälsen om hon ser torr ut.
Den stora utmaningen är att försöka hindra henne från att dammsuga varenda gräsmatta och grusväg i jakt på matrester och annat skräp. Jag tror även att hon gillar gräsfrön och sådant där som kommer om våren. Kanske tycker hon att hon får en alltför ensidig kost, och det kan ingen klandra henne för. Freja, om du bara visste hur mycket oro och stress du utsätter din matte för varenda dag. Och Sofia, jag önskar att du kunde få känna hur Freja känner så att du kunde hjälpa henne på bästa sätt. Attans, att hundar inte kan prata.
Övrig behandling ser ut som följer:
Jag ser till att schamponera Freja med klorhexidinschampo någon dag i veckan. Oftare om hon har sår. Jag punktmarkerar även enstaka sår med klorhexidin på rondell. Förutom det smörjer jag ibland in en eller två av hennes spenar med babysalva eftersom de gärna blir inverterade vilket kan leda till obehag. Ibland sprayar jag lite balsam i pälsen om hon ser torr ut.
Den stora utmaningen är att försöka hindra henne från att dammsuga varenda gräsmatta och grusväg i jakt på matrester och annat skräp. Jag tror även att hon gillar gräsfrön och sådant där som kommer om våren. Kanske tycker hon att hon får en alltför ensidig kost, och det kan ingen klandra henne för. Freja, om du bara visste hur mycket oro och stress du utsätter din matte för varenda dag. Och Sofia, jag önskar att du kunde få känna hur Freja känner så att du kunde hjälpa henne på bästa sätt. Attans, att hundar inte kan prata.
Fortsättning följer.