Kennelträffen i korta drag
Kategori: Allmänt
I går natt kom jag hem från Sundsvall. Vi skulle ha varit hemma vid åttatiden men då vi missade vårt tåg fick vi ta ett som gick senare. Tåget var framme i Uppsala 00.21. Vid 01.00 var vi hemma. Jag och min trötta hund. På tåget Sundsvall - Gävle gick allt jättebra. Ett par snorungar (ursäkta) framför oss tappade dock ett helt Pringlesrör mitt framför Frejas nos. Snacka om störselmoment. Nå, vi klarade av det och Freja satt eller låg mest ner. Hon åt också på några ben. På det andra tåget Gävle - Uppsala var det andra bullar. Freja satt och gnällde utan avbrott och jag märkte snabbt att det inte handlade om okynnesgnäll. När jag tog tag i henne och sa till började hon inte bitas och kampa som hon annars gör. Nej, istället såg hon olycklig ut, som om hon verkligen hade det jobbigt. Jag höll henne hårt i famnen och andades på hennes nacke så att hon skulle somna. Ganska snabbt föll hon in i djup sömn. När vi var framme fick jag nästan inte upp henne.
Vi gick från stationen. Jag tror det tog en tjugo minuter. Kanske en kvart bara. Freja drack som en galning för att sedan somna. Jag kände direkt när vi var framme i Uppsala att jag hellre hade stannat i Sundsvall, i naturen med det vackra vädret. Istället gick jag på betongen och upp till mitt hus och byggarbetsplatsen precis bredvid. Jag tänkte att Freja inte ska behöva vara här mer. Det är bra att vi tar tåget till Lund i morgon. Ja, så länge vi klarar resan på fem och en halv timmar. Snälla Gud, låt oss få en behaglig resa. Vi ska byta i Stockholm i rustrafiken. Även där tycker jag synd om Freja. Jag måste dock tänka rationellt. Bättre miljöträning kan man inte få som valp och man kan aldrig få för mycket av det. Huvudsaken är att lilla valpen får springa av sig ordentligt och arbeta med något konkret mellan varven. När vi kommer fram till mina farföräldrars vita stenhus ska jag släppa Freja på tomten, som är inhägnad, så att hon får bekanta sig med den skånska floran. Jag tror att hon kommer att gå ihop med kungspudelhannen Hassan. Han är kastrerad och sju år; det borde gå bra.
Helgen i Sundsvall var i alla fall magisk. Bara att träffa alla syskonen var härligt, men vi gjorde så roliga saker därtill. Sök i däckhögar och bland cement och andra stenar, läskiga mörka utrymmen, sök i skogen, lite lydnadsträning (mest lek och passivitetsträning för vår del dock) och spårträning. Allt var så himla roligt och hundarna var helt OUTSTANDING som man säger i Amerikat. Det fanns arbetsvilja och nyfikenhet hos varenda en. Fokuserade var de också. De kommer att bli stjärnor hela högen, tror jag. Jag längtar till MH:t i höst. Det ska bli väldigt spännande och ett avgörande moment i den meningen att om hundarna presterar bra kommer det kanske bli ännu en kull.
I dag vilar jag och Freja. Jag är så trött att jag knappt orkar att börja packa väskan igen. Vi borde nog ta en ordentlig promenad innan tåget går i morgon. Om vi går in i stadsskogen kommer jag kanske inte att hitta tillbaka igen, så för lång får den inte bli. Vi kanske ska gå upp i ottan för att vara riktigt säkra på att vi hinner. Nu uttrycker jag mig på ett sådant sätt att det verkar som om jag ger Freja mänskliga egenskaper; förmågan att tänka och planera vilket hon naturligtvis inte kan. Missförstå mig rätt - jag vet att hon "bara" är en hund, men hon är ändå min bästa och närmsta vän.
Bilder kommer vad det lider.