Detta händer
En liten uppdatering om vad som händer då!
Freja har verkligen gjort framsteg i allt vad koncentration och träningsvilja heter. Godiset går varmt och leversnittar är favoriten. Det är jag glad för! Det allra roligaste på jorden är däremot människor och då framför allt människobarn, men vi tränar på att hon, vid varje tillfälle något intressant och eggande dyker upp, skall komma till mig för att få godis. Det går bra. Freja är så koncentrerad på mig under promenaderna att jag ibland får ge ett kommando för att hon skall få gå fri. Kommandot jag använder är "nu går vi".
En annan grej vi övat på några gånger är att hoppa upp på parkbänkar (oftast inte jag, utan Freja förstås). Numera hoppar hon upp på alla parkbänkar hon kommer i närheten av och väntar på godis.
Sökträningen är trots allt det allra roligaste. Jag kastar i väg godis i snön och vi gömmer leksaker medan hon får vänta någonstans. Då är lilla Freja eld och lågor – det är så roligt att se!
I övrigt har vi skurit ner på långa promenader och för mycket spring när hon är lös. Numera får hon inte vara alltför mycket lös över huvud taget, eftersom omvärlden blivit alldeles för intressant för hennes eget bästa. Det finns en hel del hundrädda och hundarga personer och sådana möten är aldrig roliga, även om jag som hundägare inte kan låta bli att bli irriterad på sådana människor. De kan emellertid inte rå för sina rädslor och det måste jag respektera. Som tur är har vi inte träffat några sådana än.
Att inte stressa ut henne totalt är orsaken till att vi tar det lugnare. Jag tycker att hon blivit lättare att ha att göra med, vilket kan låta motsägelsefullt. Koppelträningen är bland det viktigaste vi håller på med just nu, men det ligger i dessa hundars natur att driva framåt så jag försöker att tygla henne så gott det går.