hejafreja.blogg.se

I dag har vi plumsat en del i snön samt åkt till djuraffären. De senaste dagarna har vi gjort något vettigt av Frejas överskottsenergi genom att släppa henne lös i snön. Det märks tydligt när hon inte riktigt känner sig hemma i området vi promenerar för håller hon sig gärna nära mig.

Jag säger ingenting när vi är ute utan går bestämt åt de håll jag behagar. Jag lär alltså Freja att vara uppmärksam på mig. Det är en fröjd att se hur hon plumsar fram i snö högre än henne själv för att komma till mig. Jag tror att dessa promenader också stärker vår relation; vi gör något roligt tillsammans.

Förutom detta har vi som vanligt övat på vardagslydnaden och Frejas kontakt med mig. Jag tror att det börjar bli dags att öva "stanna kvar" nu. Det jag däremot tänker mer på är att nonchalera henne i hopp om att hon skall förstå vem det är som bestämmer. Min lilla dam vill gärna gå sin egen väg och syssla med det som faller henne in för stunden. Jag kan inte sluta imponeras av hennes starka karaktär. Jag älskar att jobba med Freja!

I djuraffären hoppade folk på Freja som vanligt. Jag tycker att det är ohyfsat att utan att fråga först komma fram och kladda på en valp som sitter i mattes famn. Nu råkar inte Freja vara en blyg individ men tänk om hon hade varit rädd av sig! Vi fick i alla fall köpt en fyrakilos säck med mat av samma sort som hon äter nu, samt en påse med små godisar. Jag och mamma förundrades av vilken marknad det finns för djurägare. Det är nästan absurt faktiskt.

Knappt en vecka är det kvar till vi åker hem. Jag längtar så förtvivlat efter Anton!