Julafton med Freja
Ja, i dag har det varit självaste julafton. Enligt mig är det den mest familjebundna av högtider. Följaktligen fick vi besök av några familjemedlemmar som Freja aldrig träffat förut samt ett par som hon känner sedan innan. Det bör tilläggas att vi är en rätt högljudd och livfull familj, men trots detta verkar Freja helt oberörd av alla människor. Den valpen har inte någon kontakt med sin inre blyghet – om hon ens har någon sådan! Istället stressar hon upp sig mer och ömsom leker med ömsom biter mina hundkära släktingar. Jag brukar lugna henne genom kroppskontakt och ibland tar jag in henne på hennes rum ett tag. När hon är så pass uppe i varv tjänar det ingenting till att tillrättavisa.
Jag är hur som helst glad över att ha en så social valp. Det skall bli spännande att se om hon kommer att bli blyg under någon period framöver. Jag tror att jag har fler "faser" att vänta än bara den vi är i nu, valptiden, samt tonårstiden som komma skall. Jag kan dock ha fel. Time will tell, som man säger.
I samvaron med Lucy skönjer jag en mer intensiv Freja för var dag som går. Lucy hänger dock med i svängarna; hon säger åt Freja oftare och med mer styrka. Ibland blir Freja berörd och gömmer sig då bakom eller under något samtidigt som hon fortsätter att bjuda in till lek. Lucy är måttligt road. Kanske är hon den bästa vi kan hitta på att "ta ner" Freja när hon hetsar som mest. En sak är säker: jag kommer att sakna Lucy något enormt när jag är tillbaka i Uppsala igen!
Av förklarliga skäl har min träning med Freja kommit lite i skymundan i dag, men vi har ändå övat vardagskommandon under tre korta pass vid tre olika tillfällen. Jag har också med mammas hjälp övat på inkallning utomhus. Som belöning när Freja kom fram till mig hade jag hennes favoritsnöre att leka med, men jag märker att hon ännu inte känner sig fullt trygg ute och därför iakttar och nosar sig fram hellre än leker helt obehindrat. Inkallningen gick bra! Lite mer fart har hon inomhus, men där känner hon sig också numera hundraprocentigt trygg.