Valpen med överskottsenergin
Anton har talat och bett mig att skriva i bloggen. Naturligtvis skall jag då göra det. Anton är mannen i mitt liv och kommer också att bli mannen i Frejas. Det är han och jag som tillsammans kommer att ta hand om Freja när plugget börjar och vi går på varsitt schema. Anton älskar hundar minst lika mycket som jag. Med en så engagerad partner och mitt eget brinnande intresse för hundar i allmänhet och Freja i synnerhet kan inget gå fel.
Nu till Freja. Hon väckte mig genom att gnälla flera gånger i natt. Varje gång gick vi ut för att hon skulle få kissa och på morgonen fick jag en trevlig överraskning: inga behov gjorda på golvet! Jag själv var visserligen trött, men det priset är jag beredd att betala för att få min vovve rumsren fort. Även på dagen säger hon numera till när hon behöver gå ut.
Jag vet inte om jag berört matfrågan tidigare så jag gör det nu. Freja äter som om det inte fanns någon morgondag. Jag kan inte låta bli att tänka på vad mina dagisfröknar sa om mig till mamma när jag nyss börjat dagis: "Ja, Sofia. Hon är så trygg i sin mat!" Precis så ligger det till med Freja. Jag ger henne mat tre gånger om dagen eftersom jag ansåg att fyra blev för mycket. De förstå två gångerna jag skulle servera henne började hon skälla sitt skall som kan krossa glas. Det slutade hon sedan med och så fort jag tar fram matskålen sätter hon
nu sig och tittar mig i ögonen. Jag är verkligen nöjd med detta! Det verkar också som att vi kommer att fortsätta ge henne Rocal Canin.
I dag är det dagen före doppardan och det är fortfarande isande kallt ute. Vi har inte varit ute några längre svängar eftersom jag haft så mycket att göra och effekterna av detta ser jag nästan omedelbart. Freja går nämligen upp i varv ofta och länge och verkar inte alls lyssna på sin matte. När hon blir alldeles för stirrig brukar jag först och främst passivitetsträna. Detta går problemfritt vanligtvis. I dag har hon skrikit som en stucken gris två gånger och inte gett sig förrän efter 5-10 minuter. Prövande för mig men övningen känns också som en perfekt dominansövning. Att visa respekt kommer inte helt naturligt för Freja, än. Ibland visar jag också mitt missnöje genom att helt enkelt gå ifrån Freja och syssla med något annat. Med andra ord behöver också valpar få röra på sig, och vissa mer än andra!
Under julledigheten hoppas jag på att hinna träffa en god vän från Umeå som är hemma över jul. Hon har en yorkshireterriervalp (långt ord) som är nästan exakt lika gammal som Freja. Jag är väldigt intresserad av att höra hur det går för dem och att få se energinivån hos lille Rufus som han heter. Han må vara liten, men han är trots allt en terrier!
I övrigt vill jag påstå att Freja nu förstår vad "ligg" innebär. Förutom att träna det har vi i dag övat på att hon måste ta ögonkontakt med mig för att få en godis som jag håller i min hand. Med start i morgon skall jag lära henne att sitta och ligga oavsett vad jag gör eller hur jag ser ut när jag uttalar kommandot. Det skall bli utmanande och kul. Dessutom har vi börjat öva på det här med "loss". Superkonstigt tycker monstret Freja.