hejafreja.blogg.se

Jag fick äta upp förra inlägget om min intelligenta hund. 

 

I dag släppte jag lös Freja här i Flogsta där jag befinner mig för tillfället. Vi hann inte gå många steg innan hon fick syn på en påse med ett kycklingkadaver och papper i. Vips var den i hennes mun, och vips sprang hon iväg så att jag inte skulle kunna få tag på henne. Varje gång jag närmade mig henne, stack hon. Till slut hoppade jag fram och grabbade tag i henne (detta var alltså efter att ha sprungit och ropat som en galen människa i flera minuter. Vid det laget var emellertid hela påsen rensad. Pappret var också borta.

 

Jag blev arg. Rosenrasande. Förvivlad, orolig, ledsen, förudmjukad (ja, om man nu kan bli förudmjukad av en hundvalp). För att kunna tänka klart knöt jag fast Freja i ett träd och gick bort. Hon skällde okontrollerat men jag tänkte att det är lika bra att hon lär sig. När jag stod där och tänkte kom jag fram till att jag skulle konsultera en veterinär. Jag tog Freja under armen och gick in. 

Personen jag pratade med på Ultuna djursjukhus sa att beroende på hur stor mängd kycklingben Freja fått i sig, skulle jag antingen stanna hemma och ge henne sparris eller komma in så att hon fick kräkas upp det. Jag valde det sistnämnda; hon hade trots allt satt i sig ett helt kycklingkadaver. Vi fick åka taxi dit och taxi tillbaka. Freja fick morfin vid två tillfällen och kräktes två gånger. Det var ingen vacker syn, men veterinären och jag var överens om att jag hade gjort rätt i att komma in. Ingen av oss ville spekulera i hur Frejas tarmar hade sett ut annars. 

 

Nu är jag hemma. Freja är inte så trött som man kanske kunnat tro, två morfinsprutor senare. Jag har gått back ungefär 3000 lax men jag räknar med att få bra kompensation från försäkringsbolaget.