hejafreja.blogg.se

Kameraladdaren är nu återfunnen. Jag ber om ursäkt till mamma med familj – det var jag själv som hade förlagt den i mitt förråd till vilket jag hade tappat bort nyckeln.

På grund av några dagars sjukdom har jag inte haft ork att ladda batterierna (mina egna såväl som kamerans) men jag är äntligen på fötterna igen.

Vi har fortfarande problem med Frejas attacker på promenaderna. Att ryta till eller sätta henne på plats med våld fungerar inte. Det enda man kan göra är att förebygga damprycken genom att passivitetsträna mycket ute på promenaderna och att bara hålla henne stilla när hon sätter igång. Jag ska se till att låta kursledarna och andra hundvana ta kopplet så att hon blir van med det. Hantering i övrigt fungerar utan problem.

Långlineträningen går jättebra och vi tränar på tricks här hemma. Jättekul! Jag undrar vad vår nästa kurs på klubben skall bli.

Det viktiga för mig och även för Freja, tror jag, är att inte ha för bråttom med inlärningen. Stressnivån och miljöträningen är det vi lägger mest tid på. Hon har bra kontakt med mig och det är vad vi bygger vidare på, utan brådska. Vi har många år tillsammans framför oss och vi skall ut på tävlingsbanorna och göra något vi båda tycker är kul. Sedan tycker att jag man ska ta i beaktande aussien i allmänhet och sin egen hunds temperament och inlärning i synnerhet. Det är en ras med mycket energi och bit i och det går inte att få bort hunden i dem. Följaktligen kräver de en fast hand och de älskar att lära. Det märks tydligt på Freja. Jag har fått rådet att fokusera på lugn och behärskad träning i trygga miljöer för att träningen i sig inte skall vara ett stressmoment. Freja älskar att träna när jag har klickern i ena handen; svansen står upp som en dammvippa och hon har den där skärpan i ögonen som bara en aussie kan ha.

Valptiden är förändringens tid. Det jag har lärt mig om Freja hittills är att hon är glad, full av energi, bestämd men också följsam. Hon blir lätt distraherad och går upp i varv fort. Hon älskar människor och attackerar dem med sin energi bara de ger henne lillfingret. Det gäller för övrigt också andra hundar, men hon har i sådana situationer lite väl lätt till skall och frustration. Kort och gott är hon kraftfull och livlig hund vilket till viss del ligger henne i fatet men som också är det härliga i henne. Vi fortsätter att utvecklas ihop och hon får anpassa sig till min vardag precis som jag får anpassa mig efter hennes behov.