Carpe diem
Kategori: Allmänt
Det är söndag kväll och jag och Freja har just kommit in i lägenheten i Uppsala. Freja har varit i Stockholm fredag eftermiddag fram till söndag eftermiddag och jag kom dit lördag mitt på dagen. Det är mamma som har tagit hand om min hund dessa dagar och det är jag tacksam för. Freja mår bättre och bättre, eller snarare - såren och eksemen ser bättre ut. Dropparna (för att stoppa mjölkproduktionen) och kortisonsalvan håller på att ta slut, men vi ska ju tillbaka till Ultuna om två dagar.
Vi blir mer och mer övertygade om att det är skendräktigheten som är boven bakom mycket av det som händer med Freja just nu. Hon bonar, producerar mjölk (som bekant), är svullen om magen och hon äter dåligt. Det kan vara så att stressen i allt som händer i hennes kropp, hormonerna, har orsakat klådan. Kanske också i kombination med mjölken i spenarna. Vi kan inte vara säkra på det här, men det är min livlina. Jag tror inte att det här handlar om atopi. Det kan ha att göra med en överkänslighet för något, men jag tror inte att det är så farligt som vi har varit rädda för. En dag i taget nu.
Mamma gick en promenad med Freja och en väninna i Tyresö i dag. Freja hade tydligen burit sig illa åt och varit alldeles omöjligt uppe i stress. Jag känner inte igen det. Inte numera. Vet inte om det hade med omgivningen, mamma eller mammas kompis att göra. Kanske bara en reaktion på vad som händer i hennes egen kropp just nu. Nu när vi reste tillbaka till uppsala via buss, gång och tåg, gick allt mycket bra. Jag var lugn själv och jag upplevde att Freja snabbt slog sig till ro i de miljöer vi hamnade i. Ingen överdriven stress. Även här: en dag i taget.